De senaste månaderna har komponisten jag mest aktivt hållit på med (bortsett från de självklara gubbarna Bach, Händel och Wagner) hetat Erik Tulindberg. Först för att jag tyckte att han var en charmant kuriositet, sedan för att jag snabbt insåg att han är lite sjuttons bra. Och ju mera jag lyssnar på hans verk desto mera begeistrad blir jag.
Namnet kan vara något obekant även för den som är bevandrad i musikens annaler. Erik Tulindberg (1761-1814) är Finlands första komponist. Så heter det och så är det. Hans produktion är liten men av synnerligen hög kvalitet. En del av kompositionerna har försvunnit men kvar har vi sex fräscha stråkkvartetter, en dynamisk violinkonsert och något litet för soloviolin. Åtminstone en violinkonsert är borta, det vet vi.
Det imponerande med Tulindberg är att han komponerade allt han komponerade när han var kring tjugo, lite på. Sex kvartetter, två violinkonserter, och ingen vet väl riktigt hur mycket har gått förlorat. (Det måste finnas ett och annat.) Och allt detta medan han studerade i Åbo (eller kanske man borde säga levde ett glatt studentliv i Åbo?). Han var en munter karl, ytterst god violinist, och tog ej sina studier med alltför mycket allvar. 1782 utexaminerades han och 1784, 23 år gammal, flyttade han till Uleåborg där han blev tjänsteman. Till slut blev han rent av landets finansminister. Stackars människa.
Inga kompositioner efter det. Inte en enda. Han spelade gärna violin, särskilt kvartetter, men det var inte möjligt att göra det alltför ofta i den dystra och avlägsna provinsen där det musikaliska livet var outvecklat. När upptäcktsresanden Giuseppe Acerbi reste till Lappland gjorde han sin resa via Uleåborg och besökte Tulindberg. Acerbi var en splendid violinist han också och herrarna musicerade nöjt tillsammans. Spelade de måhända Tulindbergs egna kvartetter? Det känner vi inte till. En satisfierande tanke dock.
1797 valdes Tulindberg in i Kungliga Musikaliska Akademin, men inte för sina kompositioner. Nej. Utan för att han hade samlat in folkmelodier.
Naturligtvis glömdes han bort. Helt och hållet. Hans produktion var ju trots allt liten och rykte mer eller mindre lokalt. Spelades han utomlands? Åtminstone Stockholm verkar sannolik, men på den tiden hörde man ju ihop.
Och bortglömd förblev han i generationer. Ända tills 20-talet. Det var nämligen först år 1925 som någon upptäckte sex stycken dammiga partiturer på universitetsbiblioteket. Stråkkvartetterna. Först trodde man att Tulindberg hade kopierat någon annans kvartetter. Det var en närmast omöjlig tanke att någon i Finland skulle ha kunnat komponera så intrikata och originella stycken så tidigt som på 1780-talet. Sedan studerade man partiturerna lite noggrannare och insåg att de faktiskt var Tulindbergs egna kompositioner - och landets tidigaste stråkkvartetter. Och styckena var så pass fina att de var fortfarande värda att spelas.
Men. Det fattades en stämma, andra violinen. Detta bevisade, ansågs det, att kompositionerna verkligen hade uppförts och en av musikanterna hade glömt bort att återlämna sina noter. Stämman återskapades. Först av John Rosas och Toivo Haapanen, sedan av Kalevi Aho och till sist av Anssi Mattila. Så nu existerar det tre lite olika versioner av Tulindbergs sex stråkkvartetter. Inte så dumt det heller.
Violinkonserten i sin tur hittades år 1956 i Kungliga Musikaliska Akademiens bibliotek. Så att kanske hade den uppförts i Stockholm?
Det gör nästan ont när man tänker på hur mycket Tulindberg kunde ha komponerat. Och hur fina styckena kunde ha - skulle ha - blivit. Symfonier, operor, konserter. Allt. Men nej. I stället för att bli Den Finländska Musikens Fader valde att bli tjänsteman istället.
Jag vet inte. Kanske hade han inget mer att säga som komponist. Men en riktig konstnär kan väl bara inte sluta sådär? Och leva i det filistinska mörkret och den småborgerliga kylan i över trettio år? Kanske komponerade han en stor mängd saker men rev sedan sönder dem för att de trots allt inte blev så bra som han ville?
Eller, kanske, kommer någon en dag att göra ett sällsamt fynd någonstans i Uleåborgs vildmarker?
No comments:
Post a Comment